Förbättringar börjar med mig själv
Tack för möjligheten att reflektera kring hur förbättringar och goda idéer sprider sig. Jag gör det med några egna upplevelser i min roll som ledare sedan många år.
För femton år sedan lyssnade jag för första gången till Maureen Bisognano, då vice president, numer past president på IHI i Boston. Hon talade passionerat om vad som krävs för att åstadkomma varaktiga förändringar i komplexa system, som hälso- och sjukvård. Hennes tal gjorde intryck på mig och jag har sedan dess lyssnat på Maureen många gånger och använder hennes tankar i många olika sammanhang. T.ex. dessa punkter, som är förslag på förbättringsarbetets gång:
1. Transform yourself
2. Transform your team
3. Transform your organisation
4. Transform your profession
På ett sätt skulle det ju vara enklare om förbättringsarbetet kunde börja med att någon annan ändrade på sig först, att förbättringsarbetet startade genom ett regeringsbeslut, ett PM eller en riktlinje. Det blir ibland väldigt närgånget och personligt, när det visar sig att jag som ledare har ett stort personligt ansvar. Ju större ansvarsområde, desto viktigare är mitt eget agerande.
Vad är det jag efterfrågar och vad är det jag visar min uppmärksamhet?
Ett par exempel: Hur många styrelsemöten i region- landstings- eller kommunledningar börjar med att efterfråga medborgar- patientinriktade resultat ur ett kvalitetsperspektiv? Hur många chefer i högsta ledningen besöker verksamheterna tillräckligt ofta för att känna verksamheterna väl?
Det är lätt hänt att vi fixerar oss vid de frågor som brukar komma upp på bordet, men inte ser det andra. Vad är det som vi inte vet att vi inte vet?
Hur kan det komma sig att vi sedan länge, länge vet att det är riskfyllt, ja rentav farligt, för äldre, sköra människor att behöva söka på akuten, men ändå låter bli att öka prevention och teambaserade insatser i hemmet?
Hur kan det få vara så att antalet fallskador kostar samhället mer än fem miljarder kronor varje år, och att vi har kunskap om hur vi bör åtgärda detta, men ändå blir det inte av. I stället ökar antalet fallskador.
Moder Theresa lär ha yttrat ett par kloka meningar till en världsomspännande samling ledare, då hon höll ett eftertraktat föredrag, som dock blev oväntat kort. Hela hennes budskap var:
Känner du dina medarbetare? Tycker du om dina medarbetare?
Är det kanske dags att lyfta fram dessa frågor igen?
Förbättringsarbete inom hälsa, vård och omsorg handlar om saker som är livsviktiga för oss i livet. Allra viktigast blir det kanske när du hamnar i situationer där du själv är patient eller anhörig. Att byta perspektiv är lärorikt, men inte alltid uppmuntrande. Själv har jag upplevt detta många gånger, och inser då vilket ansvar jag själv har, som ledare i olika sammanhang, inom hälso- och sjukvård.
För ett par år sedan lämnade jag ett löfte på Change Day, att jag i alla sammanhang jag finns med och har ett inflytande på upplägget, ska bidra till mer rörelse och mindre sittande, för att förbättra hälsan och för att få bättre möten eller sammanträden.
Under 2016 beslutade Fysioterapeuterna om en ny vision – att "alla ska kunna leva ett hälsosamt liv i rörelse”. Vår vision knyter an till FN:s nya globala utvecklingsmål, där det tredje målet handlar just om att säkerställa att alla kan leva ett hälsosamt liv. Att alla ska kunna leva ett hälsosamt liv ställer stora krav på förändringar och prioriteringar av prevention, hälsofrämjande insatser och rehabilitering. Och detta vill vi vara en del av.
Inom Fysioterapeuterna har vi tagit på oss uppgiften att försöka leva vår vision. Symboliskt innebär det att efter tjugo minuter så reser vi oss upp, fortsätter mötet stående en stund innan vi sätter oss igen. Jag kan garantera dig att det ställer prov på dig som ledare på många sätt. Du ber människor bryta mot ett invant mönster, du utmanar människors vilja att bestämma själva om dom ska sitta eller stå.
Men symboliska handlingar, som att resa sig under möten är just bara symboliska. Vad innebär vår nya vision för dig och mig, för våra medlemmar, för människor i olika delar av samhället?
Under våren genomför Fysioterapeuterna ett antal möten runt om i landet med intressanta personer och organisationer. Vi kallar arbetet för ”Fysioterapeuternas hälsoresa”. Vi för en dialog i grupper om 6-7 personer, sammanställer dialogerna och tar förslagen med oss i det fortsatt arbetet. Frågorna vi tar upp är följande: Vilka reflektioner gör du kring dessa tre enkla men utmanande frågor:
1. Vad betyder alla för dig?
2. Vad betyder ett hälsosamt liv för dig?
3. Vad betyder rörelse för dig?
Gemensamt kan vi hjälpas åt att lägga grunden för ett samhälle, som är bättre på att skapa möjligheter för hälsosamma liv i rörelse för alla. Men jag är övertygad om att allt förbättringsarbete börjar med oss själva. Därför är det viktigt att vi alla reflekterar över Maureen Bisognanos fyra punkter, och startar med oss själva. Som ledare har jag och du ett särskilt ansvar, men vi har alla ett ansvar att göra vår röst hörd och att ta del i förbättringsarbetet. Och varför inte ställa oss frågorna från Moder Theresa:
Känner du dina medarbetare? Tycker du om dina medarbetare?